Att dottern nu åter dumpar tid på en utnyttjande väninna i Spanien som under gymnasietiden skrämde och manipulerade henne genom fejkade självmordssamtal och karvande i armarna, vilket fick min dotter att gråtande ringa mig i Frankrike oavsett tid för råd och dåd, var ok där och då men hädanefter när nu kontakten tagits upp igen vill jag inte mera. Inte heller få höra att jag inte verkar vilja ha med henne till Frankrike över hennes födelsedag och jul- o nyrshelgerna när det i stället handlar om herr P’s snålhet och deras evinnerliga dispyter. Själv vill jag inget hellre än fira och vara med henne mesta möjliga. Vara fylld av bry och engagemang för hennes lårben/knäproblem samtidigt handlingsförlamad pga att situationen är världsunik och expertis inom ortopedi knappast tillhör min inre vänkrets är synnerligen frustrerande.

Roligt att i veckan träffa min ungdomskamrat Carina. Herregud, umgicks när ABBA vann Melodifestivalen med “Waterloo”! Hon är fortfarande en varm och omtänksam person. Åren har farit varligt fram. Hennes inre och yttre skönhet består.

Maggan tittade spontant upp så det blev timmar av tarotläggning mellan mina jobbsamtal. Hon har lyckats tappa 38 kilo efter operationen och strålade av esprit.

På StayFriends har gamla klasskamrater börjat “adda” mig. 2010 kommer att gå i nostalgins tecken med nyupptagna kontakter. “Gammal vänskap rostar aldrig” som det heter den ligger bara i träda.

Tacksam för de levnadsöden jag anförtros och de underbara människor jag möter dagligdags via mitt arbete. Pga min tystnadsplikt kan jag ej namnge någon. Därför ingen nämnd - ingen glömd. Tack för Ert förtroende Ni är fantastiska.

Träd med alla deras rötter känns som tankar ibland. De flyger och far men bottnar i minnen och erfarenheter som hittar synapser att förankra sig i. Önskar jag var fri utan en pms:ande man att handskas med. Värre än en trulsig 3-åring.
Funderar på att ta ett bad efter att jag nyttjat WiFi på Stadsbiblioteket och sett sista avsnittet på säsong 3 av “Dexter”. Timmar av avslappning med immande Red Bull light med guppande jordgubbar i avsaknad av champagne eller mineralvatten... och spaspotsen som flyter omkring i skummet. relaxation...
Lyckades igår med konststycket att få min son att äntligen njuta av ett låååååångt bad. Dock ärligt mest pga boken “Darkly dreaming Dexter” - men drygt 110 minuter är inte illa. Undrar varför män blir så rastlösa av badkarsbad?
Dottern måste ta upp en fight med Försäkringskassan pga hennes lår/knäproblem. All denna byråkrati. På MAS har de feldiagnosticerat henne i 4-5 år så vi bör låta “Patientverket” titta på det även om jag är ack så skeptisk till internutredningar. Alla dessa strider.
Nog med gråmulna funderingar. Dags för skratt och njutning! Badkaret nästa!

“Torka inte bort Dina tårar.
Följ dem!”